I årtusenden har människor insett att byggnader bör vara praktiska, vackra, och hållbara, för om någon av dessa kvaliteter utelämnas eller prioriteras, så blir arkitekturen ensidig. T ex praktisk men inte vacker, eller vacker men ohållbar, eller hållbar men opraktisk osv. Vad som är praktiskt, vackert och hållbart varierar, men tillsammans gör de arkitekturen tillräckligt mångsidig för våra livsmiljöer. 

I många olika kulturer finns arkitektur som är tillräckligt mångsidig för att ha blivit klassisk och traditionell. Även modern och samtida arkitektur kan bli mångsidig när kvaliteterna samspelar snarare än följer funktion eller särintresse. Byggnader berör många olika intressen, vilket motiverar till samverkan där goda byggnader är målet snarare än medlet.